Indianernas liv

Det liv indianerna levde innan västvärlden tog över landet var i mångt och mycket ett liv med naturen. Indianerna hade sina speciella områden där de gärna vistades, men de levde också ett liv som påminner om de nutida nomaderna. Nomaderna följer med sina djur och flyttar omkring i markerna under året. Våra skandinaviska samer lever också på det viset som andra urbefolkningar alltid gjort. Samerna följer sina renar ned mot kusterna under vintern för att djuren skall kunna finna bete. När sommaren kommer vandrar renarna längre upp i bergen och samerna följer med. Det är bara att packa ihop sitt bohag och flytta längre in i landet.
Indianerna flyttade omkring och bosatte sig där det fanns gott om bytesdjur. Det man helst jagade var nog bufflar. Detta är ett mycket stort djur som ger mycket mat till invånarna i stammen. En jägare som var duktig på att fälla bufflar till övriga medlemmar i stammen var högt aktad. Kvinnor, barn och de gamla fick stanna hemma i lägret då de unga jägarna gav sig ut på jakt.
Indianerna var mycket duktiga ryttare och de red alltid barbacka. Den vite mannen har alltid haft en sadel att sitta i vid ritten, men indianen spände bara fast en filt på hästen och satt på den. Icke desto mindre överträffade de ofta den vite mannen när det gäller konsten att hantera en häst. Hästarna fångades ofta in som vilda och reds sedan in för att kunna bära indianen på jakt och liknande. Indianen var också mycket duktig på att hantera spjut och pilbåge. Detta sammantaget gjorde att indianen oftast var en mycket lyckosam jägare.
Ledare för indianstammen var ofta en äldre man eller kvinna som hade mycket erfarenhet. Denne ledare ärades högt och hans eller hennes ord var lag. Det hände mycket sällan att någon i stammen satte sig upp emot ledaren utan hans ord accepterades för det mesta direkt.
Indianerna bodde i tält som kallades för Tipis. Dessa tält var mycket enkla att rulla ihop och ta med sig vid flyttningen till nya områden. Dessutom fungerade de mycket bra för familjerna att bo i. I mitten av varje tält fanns en eldstad som gav värme. Man sov i en ring runt denna eldstad. Tältet var så utformat att det såg ut ungefär som en kon med en öppning längst upp. Detta var mycket praktiskt då röken från eldstaden steg och lätt kunde leta sig ut genom öppningen längst upp i tältet. Över denna eldstad kunde kvinnorna laga sin mat, men det hände lika ofta att man lagade mat över en öppen eld man hade gjort upp utomhus. Det berodde lite på väder och vind om man lagade maten utomhus eller inne i tältet. En regnig dag var det troligen bättre att hålla till inne i tältet med sin matlagning.
De riktigt små indianbarnen bars av modern i ett tygstycke som var knutet på ett finurligt sätt runt mammans kropp. På det viset kunde det lilla spädbarnet få känna trygghet av att vara nära sin mor och kvinnan hade möjlighet att ha armarna fria för allehanda sysslor.